I en debattartikel på DN Debatt argumenterar Beatrice Rindevall från Naturskyddsföreningen för att svenskar bör begränsa sin klädkonsumtion till maximalt fem nya plagg per år för att minska den negativa miljöpåverkan som modeindustrin orsakar. Hon betonar att det nuvarande ”fast fashion”-systemet, som kännetecknas av snabb produktion och konsumtion av kläder till låga priser, har allvarliga konsekvenser för klimatet, miljön och de sociala förhållandena i de länder där kläderna tillverkas.

Enligt Rindevall har den globala produktionen av textilfiber mer än fördubblats sedan år 2000, och Sverige importerar nu fyra gånger så mycket kläder från Kina och Bangladesh som för 30 år sedan. Denna ökning är direkt kopplad till fast fashion-modellen, där klädföretag ständigt producerar nya kollektioner av låg kvalitet för att möta efterfrågan på billiga och snabbt tillgängliga plagg.

Klädindustrins påverkan på klimatet är betydande. Enligt Rindevall står branschen för dubbelt så stora klimatutsläpp som flygindustrin, och det omfattande användandet av bekämpningsmedel, giftiga kemikalier och stora mängder vatten i produktionen förvärrar situationen ytterligare. Hon lyfter också fram de stora mängder kläder som slängs och hamnar som avfall, ibland på stränder i länder som Ghana.

En av de mest problematiska aspekterna av fast fashion är att kläderna ofta tillverkas av plastbaserade material som polyester, vilket kräver stora mängder olja att producera. För att tillverka ett klädesplagg av polyester behövs nio gånger så mycket olja som plaggets vikt. Även om återvinning av polyester lyfts fram som en lösning av industrin, konstaterar Rindevall att endast en liten del av dessa återvunna fibrer faktiskt används för att tillverka nya kläder.

En annan viktig punkt i Rindevalls artikel är kritik mot klädindustrins överproduktion och marknadsföringstaktiker, som syftar till att skapa en ständig efterfrågan på nya plagg. Hon beskriver hur avancerade marknadsföringsmetoder och reor driver konsumenter till att köpa fler kläder än de egentligen behöver. Detta leder till att en stor del av kläderna som köps blir oanvända eller används endast ett fåtal gånger.

Naturskyddsföreningen har, enligt Rindevall, i sin rapport "Monstret i garderoben" beräknat hur en hållbar garderob kan se ut. De menar att en garderob bör innehålla maximalt 74 plagg och att högst fem nya plagg får tillföras varje år. För att kläderna ska kunna ingå i en cirkulär ekonomi måste de uppfylla tre grundkrav: lång livslängd, lång användningstid och möjligheten att återvinnas. Dessa krav står i stark kontrast till fast fashion-modellen, som istället fokuserar på snabb omsättning och låga priser.

Rindevall avslutar med att påpeka att det inte räcker med att enskilda konsumenter ändrar sitt beteende; hela modebranschen måste ställa om och ta ansvar för sin ohållbara produktion och försäljning. Hon hänvisar till EU
klädstrategi, som framhäver att ”Fast fashion is out of fashion”, och betonar behovet av lagstiftning för att driva igenom förändringar i branschen. Naturskyddsföreningen uppmanar klädföretagen att sluta grönmåla sina verksamheter och istället arbeta för en verkligt hållbar modeindustri.

Sammanfattningsvis lyfter artikeln fram det akuta behovet av att minska klädkonsumtionen och förändra modebranschens nuvarande affärsmodeller för att nå klimatmålen och skapa en mer hållbar framtid.

Källa:

Debattartikeln som refereras är:

• https://www.dn.se/debatt/svenskar-bor-endast-kopa-fem-nya-plagg-om-aret/